Inuti dig finns det något

som öppnas och sluts

öppnas och sluts

som en hemlighet

en musslas skal över pärlan

 

Man talar inte om det

det bara syns i kråksparkarna

när de veckas och slätas ut

som för att ömsa bort

för att ömsa fram

 

Och när du rätar ut fingrarna

med handflatan uppåt

så ligger de där

öppnas och sluts

musselskalet och pärlan

Och havet reste på sig

släppte ut sina tångsalta lockar

i stormande virvlar

 

och havet reste sig

över sjömännen

segelbåtarna oceanångarna

över fiskmåsarna

upp mot land

 

havet reste på sig högt

rullade mot den väntande stranden

omfamnade hårt vart enda korn

som legat där

och väntat

 

räknat minuterna

i fuktiga grå andetag

i eremitkräftsteg

i antalet strandade valar

 

och havet krossade

varenda badbrygga

varenda uttorkad sjöstjärna

kastade sjöskum

 

som konfetti på kalas

Först det sura och sedan den där mjuka

oformligt

svampiga

klumpen

som du inte riktigt känner förrän den når

svalget

kräkreflexen

och sedan

allt ut i diskhon

Först det sura och sedan den där mjuka

 

tömma mjölkförpackningen

skölja rent

 

I

löven väser torra

 

susas

              blåses bort

                        kastas

      studsas

              flängs

                    och hängs

 tippas

 

i

vassa

hårda

vattensvärtan

 

 

II

Hälen skaver

Stövelskaftet

Hål i sulan

Fukten i tjocksockan

Den tjocka sockan

Tjock och seg

Lukten av fukt

Mot hälen

Tjock i sockan

Du går genom parken     håller hela tiden ögonen på stigen     passar noga för att trampa utanför stigen     märker inte hur de tittar på dig     hur de inte alls tittar på dig     hur de ser rakt igenom     bort mot skogen    floden     ängen     den egentliga formen     bäcken     gläntan    märker inte hur de     hela tiden     ligger runt omkring dig     pressar     lejongapet     asplöven     trädstammarnas mörkna fibrer     dina gummisulor     hudflagor

 

ut ur parken

Sorgeränderna

hans svettiga hand

som fuktig jord

fuktigt sval

 

jag försöker att inte

tänka på maskarna

alla de små

tusentals maskarna som

krälar runt där

bleka

smala

ständigt

krälande

 

gnagandes under nagelbanden.

I

Det luktar fisk om mina händer
fisk och jord och mask
vatten
det luktar inte vatten bara
fisk och jord och mask
och blodet från fisken och
dess brutna nacke vid mitt
flöte


II

gummistövlarna
på ekans botten


III

Vattnet är spegelglas
spegelvärld under vattnet
undervattensängar
fiskvägar
kräftskal
fjällslemmig hinna om mina händer


IV

Jag sätter in en annons
lokaltidningens köp och sälj-sida
"Finnes: en gammal eka. Tung."
men får inget svar
årorna skaver blåsor
händerna börjar lukta av var
fiskrens, fiskmås


V

Det låg en död fiskmås
vid ekan idag
vattnet kluckar mot skråvet
det är en grå hud
min kropp blir kall av molnen


VI

Mitt ansikte böjs,
kupas runt sjön,
silar vatten genom gälarna och
jag knyter kroppen
spräcker spegeln
låter skärvorna sjunka
till botten
ner till undervattensängarnas blänk


VII

Stenar fiskfjäll runda ögon
mjuka tång

Det är en riktigt god rabarbersaft

det tycker framförallt myrorna

och det blir riktigt besvärligt för barnet

för det finns fler som vill smaka

getingarna svärmar som stora moln

och borta vid björken surrar en kvinna

 

Det är en rätt så vanlig kvinna

hon är törstig, men har ingen egen saft

Himlen är helt fri från mörka moln

hon har bara blicken full av myror

när hon ber snällt om att få smaka

och kommer gåendes fram till barnet

 

”Vad är du för ett blygt barn?

Som om du aldrig förut sett en kvinna

som om du aldrig förut låtit någon smaka

Det är ju bara lite rabarbersaft

den är ändå redan full av myror”

…och getingarna surrar hotfullt i sitt moln

 

Bäst att räcka över glaset innan molnet

helt skymmer all sikt för barnet

blicken blir så förvirrad av alla myror

de kryllar överallt och mest i blicken på kvinnan

Några flyter halvt döda i den rosa saften

hur kan hon ens tänka sig att vilja smaka?

 

Men kvinnan säger att hon verkligen vill smaka

att sedan kan hon jaga bort insektsmolnet

Hon vill bara ha en liten klunk av saften

– det är väl inte för mycket begärt av barnet?

Hon säger att hon är en snäll kvinna

men hennes blick kryllar av myror

 

Fingrarna är försiktiga när de plockar en myra

från glasets kant innan hon smakar

hon beter sig så som en helt vanlig kvinna

ändå börjar himlen grumlas av tjocka moln

och det tunna klänningstyget på barnet

blir alldeles blött när kvinnan spiller saften

 

Kvinnan skrattar högt åt de våta molnen

hon dricker alla döda myror när hon smakar

när hon dricker saften från barnet

 

Ljungen brinner

brinner rosalila

bruna stammar

 

så sega

att det är svårt att

plocka

utan att få

sår på fingrarna

och hela

 

rotsystemet i

näven

Skägglavarna

hänger på döda

grenar

 

Hänger i stora grågröna

tunna sjok

 

doftar skog och död

 

Smeker

strävt kinden

kittlar

så som skägg

Tös i koma och snälla, snälla låt honom bara kyssa henne! Låt honom bara få komma lite närmre, låt honom bara känna, låt honom bara. Låt honom snälla, snälla, ja, låt honom bara lite till. Åh, snälla! Åh, gud! Åh, ja!

 

Låt honom bara vila lite i hennes kalla famn,

 

snälla,

 

låt henne inte vakna än.

 

Han lovar att han inte ska

kyssa

hennes röda

 

läppar.

Min kärlek är som

en stor och lurvig hund

som sover vid dina fötter

och ser till att de hålls varma

 

Den följer dig tålmodigt

på dina långpromenader

även när det regnar

och du har glömt ditt paraply

 

Den viftar på svansen

i ohämmad glädje

även om du kommer hem sent

och inte har någon ursäkt

 

Det enda den kräver

är två mål mat om dagen

en skål med vatten

och en katt eller två

att jaga efter om helgmornarna

 

Vi kommer att testa relationsterapi

gå på samarbetsövningar

och parkurser i salsa

vi kommer att le mot varandra

medan vi gnisslar tänder

 

Vi kommer att slå sönder inredningen

och vi kommer att skrämma våra grannar

så att de flyttar till sina släktingar i Sibirien

vi kommer att bussa hunden på varandra

och kidnappa våra bonusbarn

 

Kanske köper jag en voodoodocka

som får ditt ansikte och tusen nålar

och du kontrar med råttgift och arsenik

 

Jag kommer att klippa av ditt hår medan du sover

jag kommer att klippa sönder alla dina underkläder

du kommer att tatuera in hakkors i min panna

och mörda mina krukväxter

 

Och vi kommer att hata varandra

vi kommer att lipa och kasta porslin

vi kommer att stå i trappuppgången och skrika att

Det vore mycket bättre, mycket bättre om du var död!

– eller i alla fall smittades av pesten

 

Men låt oss glädjas så länge

över att vi har varandra

äta långfrukost och köpa villa i förorten

och låt oss tro för en liten stund

att kärleken övervinner allt

Din hand är ett blad

som vecklar ut sig

med kärlen fyllda

av klorofyll och vatten

 

Det knakar

när din kropp växer

och krymper

gnisslar och jämrar

längs ryggraden

 

Din fot gräver sig djupt

ner i jordens fuktighet

ner mot det som är

själva roten

 

Knoppen är allt som rodnar

och inte kan förlösas

jag tuggar frukten

spottar ut kärnorna

(...)

 

min koffert har jag

efter mycket möda

placerat ovanpå det blå linneskåpet

 

Det är ett fint skåp

gammalt, men fräscht och med många historier

ett bra sällskap för en pensionerad koffert

och det blir nog inte så ensamt för den där

bara en aning dammigt

 

Linneskåpet har jag lejt två karlar

att bära upp till min nya bostad

(femte våningen, mitt emot stationsbyggnaden)

den är inte särskilt stor

men lagom när man inte är mer än en

 

När du kommer till Sverige, om du kommer till staden

får du gärna hälsa på

jag kan bädda åt mig i soffan

sänd mig bara ett svar om när

 

Och om du möjligtvis skulle

någon gång råka åka förbi den där baren

när vi var i det där landet

och drack den där ölen hela tiden,

 

skulle du då kunna tänka dig att stjäla

bara lite diskret snappa åt dig

ett av de där drinkunderläggen i papp

och bifoga det?

Vem ska få på sig glasskon? Prydliga flickor. Trasgranna flickor. Smarta flickor. Fula och dumma flickor. Allt för mannen, allt för skon. Vanställda flickor. Filar ner sina hälar och klipper av sina tår. För att förgäves söka få hans gunst, lyftas upp bland de lycksaliga. Svettas och gråter så att mascaran rinner. Klöser varandras ögon för att få pröva först. Det var en gång, det var igår, det var idag. Kanske passar den nu?

 

Så glider hon in. Trär på sig skon, som vore den elastisk.

I begynnelsen fanns bara grått

och ingenting var rätt

och ingenting var fel

 

och allt brann

och inget brann

och hela tiden var jorden i himlen

 

i begynnelsen var vi inte två

vi gick omkring tillsammans

aldrig kluvna i tu

 

och vi brann

och ingen brann

och hela tiden var himlen på jorden

 

men ur begynnelsen

blev svart

och vitt

ur begynnelsen

blev du och

ur begynnelsen

blev jag

 

förvridna i krämpor

 

Vad kunde göra så ont?

Vad kunde få

benen att brytas

huden att spräckas

såret att aldrig helt

läka?

 

Så att varje gång

vi omfamnas

når vi inte

 

hela

 

vägen

 

fram.

 

 

 

Det var en gång

en människa

nu är hon bara

en enda människa

 

(för det finns inget

du

det finns inget

jag

vi har slagit oss till stoft

torkat ut

i våra krampaktiga

föreningsförsök)

 

människan såg på sig själv

på sina två armar

på sina två ben

på sina två händer

sina två fötter

sina två bröst

sina två ögon

sina två njurar

sina två lungor

sina tio fingrar

och tio tår

och hon viste

att hon bara var

 

halv

 

och hon tog

sin halva kropp

axlade den

och lät tyngden

skölja över henne

 

sedan började hon

att gå                  ut                         ur                        bilden.

Sedan en tid tillbaka
har jag slutat öppna
dina brev

 

vill inte veta
hur du har det
(där borta)
vad du ätit till lunch
(där borta)

 

men jag sparar
poststämplarna

 

märker ut på kartan
ovanför köksbordet
hur du rör dig
i en cirkel
runt mig

Öppnar upp
alla fönster
för att släppa in
vintersångerna

 

Feberfrossa
rosiga kinder
kalsvettiga lakan
februari månad

Han säger att det är gott med kaffe latte,
säger det tills jag håller med.

 

Det är många gånger som han säger det,
att det är gott med kaffe latte,
och jag håller egentligen inte alls med honom,
men om jag inte låtsas som att jag gör det
så vet jag att han bara kommer att bli sur
och ställa till med en scen.

Så dricker jag min ljumma kaffe latte
och säger, även jag, att det är gott,
att det är gott med kaffe latte,
och han ger mig ett gillande leende,
men min kaffe latte får jag betala för själv.