En ghasell om blekhet

På tvättlinan fladdrar lakanen vita
och molnen förblir regnlätta, vita

 

Liljorna med kronblad som är vita
hundra duvor och alla lika vita

 

Som snöflingor är de alla lika vita
som potatismjöl och salt vita

 

Skär som knivar i ögonglobens vita
brusande som skummets vita

 

Trots att dina tänder blänker så vita
ser jag i dina rosiga kinder bara det vita

 

 

---

 

 

 

Skriket

 

Ett skrik som

långsamt släpar sina

vita fötter över

jorden som veckas

och slätas ut

 

Som trött dunsar

emot bergens väggar

 

Som hörs bara

när någon lyssnar

riktigt noga

med handen kupad

kring örat

 

Ett skrik som

en väldigt liten fågel

flyger matt över
gräset som krusar
och stillnar

 

Som lätt landar

på elstolparnas trådar

 

Som syns bara

när någon tittar

riktigt noga

med handen kupad

kring ögat

 

Ett skrik som

en knapp rysning

ilar girigt över
hela kroppen som

skakar och spänns

 

Som hastigt kryper

längs med ryggraden

 

Som känns bara

när någon kommer

riktigt nära

med handen kupad

kring magen

 

Det bor en hundstor fjäril i asken som är min kropp

det är en ask av senor och ben som omsluts av den mjuk skära huden, höljet

 

Jag tror jag svalde fjärilen en natt när jag sov och drömde
om orkaner och jätterododendron, eller någonting annat som jag glömt

 

Nu fladdrar den nervöst med sina bruna vingar
i det möblerade hålrummet någonstans bakom min bröstkorg

 

Och den får känselspröten i mina fingertoppar
att domna och vakna om vart annat som om den lekte med ljusknappen

 

Det är en egensinnig hundstor fjäril som bor inuti mig
än rycker den mig hit, än rycker den mig dit men sällan rycker den upp mig

 

Och det kittlas oerhört i alla mina kotor och revben
när den flaxar och far och försöker skapa stormbyar i Tokyo

 

~ ~ ~

 

Jag tror att jag har blivit mer melankolisk sen vi blev ett
men kanske är det bara att den envisas med att inte betala hyran

En sista natt av

sömnlöshetens
skrynklade lakan
ensamma andetag
unkna nattlukt

En sista dag av

skoklackarna mot

kullerstenarna
armarna längs sidorna
menlös, hålögd

 

Öppna upp alla
dörrar, fönster
korsdrag

 

Låt vinden komma
svepa runt mig
föra med min
strukna, packade själ
på nya äventyr

 

Låt allting braka
jag bryr mig inte
om räkningarna
eller krukväxterna
tvättiden på onsdag

Öppna upp alla
dörrar, fönster
korsdrag

Jag kommer
aldrig mer tillbaka

 

Männen som gråter
bakom persiennerna
på toaletterna
man hittar dem inte sällan skrumpna
i något kopieringsrum
eller gömda under sitt skrivbord
om man bara letar

 

Man hittar rödsprängda kapillärer
torkade snorrester som frasar
i de yviga mustascherna
om man bara letar
en skrumpen näsduk i en papperskorg

 

Hemmamännen med pallköpt klorin
och egenvirkade grytlappar
man hittar allt som ofta
paroxysmer
i deras ansikten
man behöver knappt leta

 

Det tar tid att leka
kurragömma                               
med männen som gråter
man måste leta
då är det lätt att glömma steken i ugnen
alla barnen på dagis

 

… och den där ramsan:

 

Jag ska vara snäll
jag ska vara trogen
jag ska vara nöjd
 

Klorinmännen reciterar
valda budord när de stryker
de skrumpna näsdukarna
när de fikar
med andra klorinmän
med skrynkelfria fingrar

 

I centrum kontorslandskapen
brusande lysrör och skrikande faxar
tröstlösa kopieringsrum
i neutrala kulörer
tårspår i korridorer
följer man efter hittar man
den läckande
skrumpnad under skrivbordet

 

(mögelskadorna på kontoret
har kostat företaget mångmiljardbelopp)

 

Hemmamännen har slagit på stort
använt upp all klorin
och lagt håret hos frisören
köpt sig något fint
i fläckavstötande tyg
nu fattas bara bilen på uppfarten

 

I kontorsvärlden plockar
de gråtande männen
fram sina sladdlösa strykjärn
slätar ut allt det skrumpna
det luktar salt under järnets värme
dags att åka hem

 

Jag ska vara snäll
jag ska vara trogen
jag ska vara nöjd

Men jag vill faktiskt mycket hellre
ha en ung dum brud med en lätt
alkoholskadad lever och
för mycket väteperoxiderat löshår
att leda hem när midnattstimmen slår

 

Jag vill ha dig nu!
Jag vill ha dig här och nu genast!

 

Du som inte är för noga med etikett
och sexualmoral
men gärna värnar om intimhygien
eller, i alla fall din egen
du som inte tycker det gör någonting
ifall jag inte lyssnar men har tid att
låta dig skedas av mig en liten stund
på morgonen innan det är dags att gå

 

Du som kan tänka dig att ta hand om
min hund när jag åker på semester
och som accepterar att han är
mycket viktigare än du någonsin blir
precis som min mamma, min syster
och alla mina vänner

 

Om du är beredd att ta mig som jag är
och inte kommer med några krav
på presenter, sms och biobiljetter
middagar och frukost

 

Så gör det ingenting om du ringer lite för ofta
eller glömmer kvar din tandborste eller
gör plats för dina trosor i min byrå eller
målar om mitt sovrum

Huvudsaken är att du ligger stilla
och sover djupt så att jag kan
skeda dig.

 

Vattenblänket visar i rätt vinkel ängarna där, under. Där betar harren som en annan ko. Omringad av skogen, vattenblänket i ögat. Man får passa sig för bromsar, mygg och flugor.

 

 

Tappar greppet mitt i Konsumkön
tappar korgen och alla varor

tandkräm, fil, sylt och müsli;
Se & Hör och VeckoRevyn;
makrill i tomatsås, spenat

 

Nu, nu dör jag

 

tappar fästet helt totalt
tar tag i en tant och kramar hårt
papiljotter och kattmatslukt

 

hela långa eftermiddagskön
kommer att få uppleva min död
jag väntar bara på att den ska inträffa
på blommorna och musiken
på alla sörjande

 

kniper ihop ögonen och väntar

 

… väntar lite till

 

Alla tappar hakan, tittar storögt
tittar på tjejen, hon som inte kan
vara riktigt normal

 

hon som inte alls håller på att dö
inte mer än alla andra i kön

släpper tanten och betalar maten
- och tidskrifterna
packar ner i påsar och går hem

 

jag kanske skulle testa den där
nya dieten i VeckoRevyn…

Svettfuktiga lakan
kallnar under ryggen
sprider kårar över huden

 

Alla lemmar trötta
lederna värkandes
av gårdagens längtan

 

Tystnaden så fnasig
som stora sårskorpor
på redan torra läppar

 

Ekande tomt ljud
när ytterdörren stängs
utan någon hård smäll

Det är min trädgård
den liknar ett vitrinskåp
som man aldrig dammar i
det är min dammiga trädgård

med lila syrener från första kyssen
vita pioner som välkomstpresent
vissen jasmin för att sommaren snart är slut
knytnävsstora rosor från avskedsmiddagar

 

det är mitt vitrinskåp till trädgård
vid glasrutan en förgätmigej
som man aldrig dammar

Jag börjar med tyget
den svarta sammeten
två meter mjuk hud
som läggs under pressarfoten
befäster din kropp med nål och mörk tråd

 

Virknålens 4,5 millimetriga tjocklek
som virkar dina mjuka, gröna irisar
vrider trasor till tarmar

Skulpterar lungor av skir organza
hjärtats mjuka slag formade av garn
i flera olika skära nyanser

 

Läggs under pressarfoten
fäster dina inälvor med björntråd
dina läppar med rosa resttåtar

 

Två meter sammetstyg
två mjuka nystan garn
tråd och trasor

och äntligen kan jag
känna din omfamning

Jag har ingen åsikt

ingen politisk ideologi,
färg eller övertygelse

 

Jag gör inget aktivt val
eller tänker på tredje världen

och EU-samarbetet

Jag noterar inte
om jag handlar ekologiskt
eller hur det är med
jämställdheten
på min arbetsplats

För vad rör det mig?

Barnet råmar

i lekhagen det

betar playdough,

idisslar lego

 

Lampan brusar

ovanför

Vykort från Gran Canaria,

New York, Tyskland, London,

Barcelona och Frankrike

uppklistrade på min vägg

 

Här hos mig är regnigt och vått

men ändå har gardinerna bleknat

och blomkrukorna är torra som snus

men i badrummet råder fuktskada

 

Jag tittar på alla mina vykort

på det frodiga franska lavendelfältet

på den tjocka tyska flickan

och arkitekturen i Barcelona

Visst vore det trevligt att åka

någon annan dag.

Allt är lugnt, är fridfullt…

De havsblå gardinlängderna

Ruskas inte längre av vårvindarna

Utan böljar mjukt i sommarbrisen

 

Allt är lugnt, är fridfullt…

Inga knoppar hetsas att brista

Det är friska syrener och förgätmigej

Som ståtligt vilar mot vasens kant

 

Allt är lugnt, är fridfullt…

Alla beslut som behövts fattats

Har stötts och blötts, har tagits

Alla dörrar som behövts reglats

har låsts.

 

Allt är lugnt, är fridfullt…

Så faller spegeln från väggen
Och spricker i sju stora skärvor
För hösten är för oundviklig

 

 

Tidig sommar i studentstaden
och den åsktunga luften
bär på doften av hägg.

 

Allt annat väntar stilla,
endast doften av hägg reser
– rör sig i maklig takt.

 

Allt annat väntar stilla,
väntar på åskan, på regn;
väntar på doften av hägg.

 

 

 

 

När man går på kalas är det alltid trevligt att ha med sig en digt till högtidsbarnet!

---

Kvar av ditt tjugonde år är ungefär 8.630 timmar
Det är 360 dagar av potentiellt massivt galej
517.800 minuter av skratt och ögon som glimmar
31.068.000 sekunder att göra till en häftig grej

Så hoppas att ditt år blir totalt underbart
med stoj och stim, med fläkt och fart!
Låt oss lyfta våra glas och dricka vår bål
Till Tora, en tös så söt och smart,
ett fyrfaldigt leverne, hipp hurra och skål!

---

Livet är fullt av utgifter, krav
och måsten till fördärvelse, Häll
- Men det är långt till vår grav
så låt oss njuta ikväll!

Låt oss dansa och ha det bra
låt oss dricka, låt oss ha
en fantastisk afton, en utmärkt vår!
Och (sist men inte minst) Hipp, hipp, hurra;
grattis och gutår!

 

 

Min kropp:

Inte bara ett tomt skal,
snarare ett helt maskineri
Små, små kugghjul

 

 

 

 

Tänk om man skulle släppa allt och
försörja sig som gatumusikant?

 

Resa runt i Europa och livnära sig på
cigaretter och baguetter; ha en dam
i varje hamn, men inga sorger i sinnet;

 

sova på parkbänkar och hos vänliga
själar; ha hål i sulan och jämt samma
gamla manchesterbyxor...?

 

...fast jag spelar ju inget instrument.