Sändes som avslutande text i P3 Text den 14:e februari 2010.

Hej Jens,

Du har fel.

Det går inte över, allt är inte tillfälligt,
allt ger spår och skapar ärr,
eller går i en ständig loop;
men det går inte över, inte för mer än stunden.

Vardagens grå demoner är den hårda vinden
som biter kinderna froströda när du går naken
genom taggtråd och på betong med ångesten i magen
Helgerna är din andningspaus,
men på måndag kommer kylan tillbaka.

Karlssons klister är ett uppdiktat påfund
som inte ens kan laga det minsta brustna hjärtat;
och även om solen skiner på den semesterort
där du badar med din fru och dina barn,
kommer den första kärleken alltid att mola i bakgrunden

Cementerade åsikter kommer alltid hitta någon
som tar över som fanbärare när den förra gått bort.
Schablonbilder kommer ständigt tryckas om
och om igen.
Vårdguiden kommer hjälpa dig,
men aldrig någonsin göra dig helt frisk.

Saker går inte över, Jens.
När någon knuffar till dig,
i förbifaten i någon korridor,
bildas ett litet ärr
När du är ensam och ful
bildas ett litet ärr
När någon släpper din hand
försvinner aldrig riktigt den tomma känsla som bildas
när handsvetten svalnar.

Mitt fönster kommer alltid ha en utsikt.
Folk kommer alltid vara som folk är mest.
Det kommer alltid finnas någon som det är synd om.
Du kommer alltid att ha ett litet leende inom dig,
en souvenir från din bästa sommar.

Ingenting går över, allt är betständigt
ärren bleknar, men blir kvar
spåren blir svagare, men blir kvar
loopen vidgas, men blir kvar
Du dör, Jens,
men blir kvar, en del av alltet.

Att säga att "det går över" är att vara kallhamrad.

Hejdå!