Det bor en hundstor fjäril i asken som är min kropp

det är en ask av senor och ben som omsluts av den mjuk skära huden, höljet

Jag tror jag svalde fjärilen en natt när jag sov och drömde
om orkaner och jätterododendron, eller någonting annat som jag glömt

Nu fladdrar den nervöst med sina bruna vingar
i det möblerade hålrummet någonstans bakom min bröstkorg

Och den får känselspröten i mina fingertoppar
att domna och vakna om vart annat som om den lekte med ljusknappen

Det är en egensinnig hundstor fjäril som bor inuti mig
än rycker den mig hit, än rycker den mig dit men sällan rycker den upp mig

Och det kittlas oerhört i alla mina kotor och revben
när den flaxar och far och försöker skapa stormbyar i Tokyo

~ ~ ~

Jag tror att jag har blivit mer melankolisk sen vi blev ett
men kanske är det bara att den envisas med att inte betala hyran