Sophie har lånat ut glömskans bok av Clara Diesen till mig och jag läser och tänker på fiskar och havet och allt annat som får plats där. Själv har jag varit inne i någon form av havsperiod i snart ett år nu. Ritat sjödjur, skrivit om dem, läst om dem, klätt ut mig till fisk... Jag tror jag ska avsluta det här inlägget med att citera en gammal text av mig själv.

"Vi brukade gå längs stranden.

    Det blåste ganska mycket och lukten av tång var stark; här och var fanns mjukslipade glasbitar i grönt, blått och vitt och små snäckskal som vi inte visste vilket djur de kom ifrån. Vi roade oss med att gissa. Vi kom överens om att de nog måste komma från något kräftdjur.

    Ibland låg det några småfiskar uppspolade; matta och gröngrå. Om man gick på dem kunde de åka in i foten så att man började blöda. De hade mycket vassa fenor.

 

Det var nästan höst.

    Solen var mycket mildare och vindarna mycket kallare. Sanden hade blivit blek och grådaskig, som om den var sjuk. Ofta kunde vi se stora molnsjok på himlen.

    Det krasade ibland när vi gick längs havsranden. Våra fotsulor hade blivit nästan läderartade, så vi märkte knappt när vi råkade kliva på de där fiskarna. Bara efteråt, när vi vände oss om och såg de röda fotspåren i sanden, kom vi att tänka på att se var vi gick."