De berättade för mig att hon brukade brodera mycket. Alltid stora bilder, enorma! sa de. Hon brukade supa sig redlöst full och sedan broderade hon tills hon tuppade av. Det blev sällan någon stor konst av det hela, men det var en hobby hon hade.
    När hon dog brukade jag under den första tiden efter försöka färdigställa hennes broderier. Men jag fick alltid repa upp. Några gånger försökte jag till och med att vara rejält berusad under själva arbetet, men det hjälpte inte. Jämt var det någonting som inte stämde. Ett felaktigt färgval, eller en allt för jämn söm. Så det slutade med att jag ramade in alla hennes ofärdiga verk, fyllda med whiskeyfläckar och lort, och hängde upp dem i mitt vardagsrum.