När jag blir stor vill jag ha en egen liten trädgård, eller i alla fall en lagom stor balkong. Jag vill ha någonstans där jag kan odla och se hur saker växer; tagetes, pioner, lavendel (för doftens skull), jasmin och förgätmigej. Blommor har en så fin avstressande förmåga.

Jag saknar min trädgård (eller, mammas trädgård kanske är en mer rättvis benämning, men jag tror att både hon och jag blir gladare om jag benämner den som min), den är så lummig och fin med ett gammalt äppelträd och klätterrosor. Jag vill nog ha klätterrosor också, när jag blir stor (om jag nu någonsin blir det).

Det som annars är bra med mammas (och min) trädgård är att den har så bra sociala förutsättningar. Det finns ett tak över verandan så man slipper regn, och det finns värmelampor så man kan sitta och mysa bland växterna långt in på småtimmarna. Jag måste nog verkligen se till att skaffa en liten grön oas till de där fina sommarnätterna...

I veckan har vi på skrivarlinjen fått till uppgift att skriva en balkongscen, jag tror nog att jag ska ta och smyga in lite växter i den. Det blir liksom trevligare då.