Och medan han satt på toaletten brukade han tänka på allt hemskt som hände i världen under tiden. På alla som tog livet av sig, på alla små barn som arbetade i sweat shops istället för att gå i skolan. På alla som brann inne och på alla som bäddade för en förtidig död genom att trycka i sig tonvis med transfetter; på alla dem som skövlade regnskogen och på polarisarna som smälte.

Det gav honom yrselanfall och oftast var han tvungen att stanna kvar länge på toalettstolen innan han klarade av att resa på sig.

Han hjälpte inte till. Han hade aldrig handlat second hand och hade inga lågenergilampor. Han tog bilen till jobbet varje dag och skänkte inga pengar till BRIS, Röda Korset, Amnesty eller Rädda Barnen. Han hade till och med slagit sin fru en gång, även om han nu ångrade det.

Han lade inte ens veckotidningen i pappersåtervinningen.

Ibland när han satt där inne på toaletten tog han fram ett cigarettpaket och tände en extra lång Camel, så hostade han och sjönk ihop lite mer av skuldbördan. Om han åtminstone hade gått med i Världsnaturfonden och försökt rädda pandorna...