I sin novellsamling Paris-Dakar skriver Jens Liljestrand om män, om alla sorters olika män. Det är härligt och mångskiftande och fint. Verkligheten blir ibland inte så verklig och fantasin inte så fantastisk. Vi får bland annat följa med en toastmaster som håller på att braka ihop, en dockysåpedeltagare som aldrig hamnar på bild och en volontär på en mansjour som blir utsatt för ett medicinskt experiment. Det är lätt skruvat och mycket bra.

Jag är lite förkyld just nu, vi ska på bio ikväll så jag lär bli ännu sjukare. Jag ska nog försöka läsa ut Båten nu också, när jag ändå är så kroppssvag. Det är bara det att den är lite trögare…