I skrivarklassen har vi diskuterat Oryx & Crake av Margaret Atwood. Det är en dystopisk framtidsskildring där kapitalismen tagit över och vetenskapen ersatt religionen. Berättaren är en figur som kallar sig Snöman och genom hans historia får vi följa skeendet som ledde fram till den stora katastrofen.

Det är en häftig bok som utspelar sig bland nassonger och varjundar, crakerianer och bjunkar. En ganska klassisk sci-fi-bok som lyckats väldigt bra med att bygga sitt eget universum. Eller är det inte bara en skruvad variant av vårt

eget? I mångt och mycket är Atwoods bok ett worst case-scenario för vad som skulle kunna hända vårt eget universum. Det är en bok som får en att tänka mycket kring den egna etiken och moralen.

Även om Oryx & Crake i mångt och mycket är en väldigt dyster bok så är den också väldigt rolig. Om inte annat, så för att den är så absurd i sin framtidsvision. Språket är också väldigt underfundigt och roligt och spelar en väldigt stor roll i boken. Språket blir kulturen, motståndet till vetenskapens perfektion, bärandet av historien och till sist det enda som finns kvar av den gamla civilisati

onen.

Läs boken, den är grym.