Vi brukade ligga i gräset i din mammas trädgård.
    Se upp mot trädkronans tunna blad, solen som försökte tränga in bland skuggorna. Andas in allt pollen och alla små bladlöss från syrenbuskaget. Din klänning var som ett kamouflage och det var bara armarna, myggbettsbenen och huvudet som syntes bland allt det klorofyllmättade.
    Om kvällarna kom gräshopporna fram. Ibland sjöng vi med, men oftare låg vi bara tysta och lyssnade. Försökte uppfatta stjärnorna på andra sidan trädet. Gräset var fuktigt och luktade av solbränd hud, eller var det kanske vi?

När det blev kallt drog vi lövverken närmare oss, som en stor filt, och sedan låg vi därunder tills det blev sommar igen. Tätt omslingrade.