”Hoppa då, eller är du rädd?”, barnens skrik slogs mot tallarna och sanden och det mörka vattnet i tjärnen och jag knöt mina nävar ilsket samtidigt som jag gick fram till hopptornets kant. Klumpen i magen tyngde och det kändes som om det tog ett helt år att ta de där fem stegen. Jävla Jonna. Jävla ”om du inte hoppar från tornet så kommer jag att berätta för alla att du fortfarande måste ha simdyna”. Jävla dumma armar och ben som inte kan simma.

Det var högt, flera meter högt, och minst tre meter djupt. Om bara baddräkten inte skulle skava så. Om bara kroppen kunde sluta skaka. Mamma hade sagt att jag skulle vara hemma vid den här tiden.

Så Jonnas elaka röst, riktad till de andra barnen: ”vill ni veta en hemlighet?” Det var nu jag måste hoppa, på stört, om inte alla skulle få reda på det där skamliga. Ett djupt andetag, så: ett, två, tre…

Det kändes som en evighet innan kroppen träffade vattenytan och klumpen i magen ersattes med panik. Vad skulle jag göra nu? Rädslan kröp fram och ögonen kneps ihop hårt. Armarna och benen fäktade vilt, men det var som om jag drogs mer neråt än upp, och snart kunde jag inte riktigt säga vad det exakt var som var ner och upp. Luften försvann bort i stora bubblor och huvudet dunkandes, sprängandes. Det var döden som kom springandes.

Så blev allt tyst. Jag öppnade ögonen och såg att tjärnen snarare var full av färger än mörk och dunkel. Kvällssolen sken ner i långa, vackra stråk och fick allt att lysa i blått och grönt; de algklädda stenarna på botten glänste som pärlor och i ögonvrån glimmade fiskfjäll. Det var inte svårt att andas längre; huvudet hotade inte med explosion. Försiktigt skakade jag på min ena arm och upptäckte att den styrde mig åt vänster, så skakade jag sedan på den andra och styrdes åt höger, fötterna sedan och jag sköt framåt med en väldig fart.

Någonstans långt borta, ungefär som i en dröm, hördes det hur någon ropade mitt namn och det plumsade våldsamt i vattnet så att sand och dy rördes upp och fördunklade sikten. Det var då jag vände mig om och simmade bort från dem, mot stranden på andra sidan tjärnen.