De personer som slår upp ordet kista i en västerländsk ordbok finner där en förklaring som lyder: ”förvaringslåda med lock”. Detta är dock i mångt och mycket en bristfällig förklaring. Visserligen består en kista av två långsidor, två kortsidor, en botten och ett lock; som skruvats ihop så att de formar en lådlik konstruktion. Men var en kista endast en låda skulle det inte finnas någon poäng med att kalla den för kista och den här texten skulle således betitlas ”Om lådor”.

När en individ har avlidit placeras dens kvarlevor (om sådana finnes) i det som ordboken benämner som ”förvaringslåda med lock”, vilket i själva verket är en himmelssäng med väldigt låg takhöjd där alla textilier fått ett yttre skyddande lager av metall eller trä. Detta skyddande lager är i första hand till för att skydda den avlidne från omvärlden, men fungerar även som ett skydd för omvärlden mot den avlidne; utfall denna felaktigt bedömts som avliden, eller efter hädangången uppstått i det tillstånd som ofta benämns som levande död (se ex. zombie). På så sätt blir kistan även en isoleringscell där de invändiga textilierna utgör en ovanligt tjusig madrassering av tak, golv och väggar. Vid en begravning av en lockförsedd förvaringslåda har detta lock vanligtvis lötts eller spikats fast för att på så sätt ytterligare skydda den avlidne och de kvarlevande. Detta ifrågasätts sällan eller aldrig och ses som praxis.

Begravandet av kistan innefattar slutplaceringen av förvaringslådan samt de riter som pågår kring denna placering. Begravningar kan se ut på olika sätt beroende på geografiska och religiösa omständigheter. Befinner den döde sig på havet är det exempelvis vanligt att kistan får sin slutförvaring på havets botten, medan den i jordrika trakter får sin slutförvaring under ett sex fot djupt jordtäcke på en plats som utnämnts till förvaringsområde för kistor (se begravningsplats).

Träkistor kan på sin slutförvaringsplats efter en kortare tid börja ruttna och tillslut upplösas helt, vilket ger den avlidne en chans till förnyad frihet. Ungefär som interner på en fånganstalt efter ett visst antal år avtjänat sitt straff och får en möjlighet att se sig om utanför faciliteternas murar. En kista i metall har dock ingen förruttnelseprocess och den avlidnes enda hopp till frihet är i dessa fall en inte allt för utdragen eroderingsprocess.