Trött slängde hon den brända steken i sopkorgen och började diska upp faten, han skulle få lov att äta smörgåsar när han kom hem. Hon var ensam väntandes igen och oförmögen att tillaga den enklaste av stekar. Som tur var hade hon dammsugaren, och det behövdes nästan alltid dammsugas. Behövdes det inte dammsugas brukade hon göra det ändå, bara för att det var så trevligt.

Det var en så fin dammsugare! Av bästa märke i en tjusig gräddvit färg med ett slags trevligt läte, som små bin som sjöng ikapp. Dessutom kände hon ingen som hade en maskin som kunde suga bort smuts från mattor lika effektivt som hennes kunde. Det var som att dansa vals och hon brukade öva stegen medan hon rörde sig fram och tillbaka i huset, hålla om skaftet som om det var en riktig kavaljer. Räta till flugan och viska små komplimanger medan hon rodnade.

Vilken tur att hennes man inte hade kommit hem än, så hon kunde ta fram dammsugaren en stund! Det var synd och skam att låta en så präktig maskin stå inne i städskrubben när den kunde göra det prydligt och hålla henne sällskap.

Hon ställde dammsugaren mitt på vardagsrumsgolvet, sedan pluggade hon i kontakten och lät foten trycka ner startknappen. Snart fylldes hela rummet av ljuv musik och varsamt lät hon handen smeka över det blanka plasthöljet. Vibrationerna från motorn spred sig ner mot hennes centrum, fick hela hennes kropp att rysa och darra av vällust. När hon tog munstycket i sina händer och gav det en djup kyss kändes det som om hela ansiktet skulle sugas in i dammsugaren.

Att få bo i dammsugarpåsen, att uppgå i maskineriet! Drömsk la hon sig ner bredvid städmaskinen och omfamnade den, lät underlivet gnidas mot plasten, och hjulen, och kontaktens sladd. Kroppen suckade av njutning, stönade högt. Det är så här det måste kännas att vara en dammsugare, tänkte hon medan vibrationerna sköt över hennes hud. Så härligt hummande! Nöjd började hon rulla runt på golvet och suga i sig damm, det skulle vara så rent och fint när hennes man kom hem.