I skrivarklassen på folkhögskolan har vi inlett en novellstafett. Den går till så att en eller två personer per vecka ger klassen en novell att läsa och sedan samtalar man om den. Och jag är först ut!

Jag visste på en gång att jag ville låta klassen läsa något av Judith Hermann, men jag visste inte vilken novell. Efter att ha bläddrat igenom Hermanns samling Sommarhus, senare hade jag fortfarande inte någon aning om vad jag skulle välja. Nästan allt Hermann skriver är superbra.

Tillsist valde jag att låta klassen läsa titelnovellen från samlingen. Det var den första novell jag läste av Hermann och det var den som sedan fick mig att köpa hela boken.

Novellsamlingen är fylld av episoder ur olika människors liv. Episoder som nästan alltid är lite skruvade. Inte skruvade så att de blir fantastiska, utan snarare så att de bli sådär otroliga som det verkliga livet kan vara. Någonting som känns oerhört häftigt.

Läs den, du med.