Min kompis Carro lånade ut Jonas Karlssons (han skådespelaren) debutbok till mig. Den heter Det andra målet och består av flera noveller, som egentligen inte bara är noveller.

Det är en klurig bok, för alla noveller går på ett sätt in i varandra och man får klura lite på hur det hänger ihop. Något som tilltalar mig väldigt mycket. Mest handlar novellerna om män och om ensamhet. Män som väntar fast kompisen inte kommer, män som ljuger om att de har gjort mål på en korpmatch. Män som bor i nästan tomma lägenheter och terroriseras av sina grannar.

Det enda som stör mig lite är den sista novellen som gör någon slags ansats till att förklara de övriga novellerna. Jag behöver inte det, de andra texterna är så bra att jag känner att jag förstå det jag behöver förstå och gärna kan fortsätta fundera över det jag inte förstår.

Nu känner jag mig i alla fall sugen på att läsa Karlssons nästa novellsamling, Den perfekte vännen.