Kafka på Stranden
Nu har jag läst min första Haruki Murakami-bok! Kafka på Stranden. Den innehåller jättemycket sex. (Jag ville bara få det ur mig).
Oavsett, eller på grund av eller trots det är det en riktigt spännande slukarbok som man riktigt sugs in i. Jag hade förmånen att vara sjuk och folkhögskoleelev och kunde ägna hela dagar åt att bara ligga och läsa och verkligen komma in i Murakamis värld. Och det är en riktigt härlig värld, full av övernaturliga händelser som får mig att tänka på de böcker som jag bara tryckte i mig under grundskolan. Litterär nostalgi kan vara så oerhört mysigt.
Formen är dock lite underlig ibland. Framåt slutet glider texten ofta över i ett du-perspektiv vars syfte jag inte blivit helt klar över och i vissa delar används fet text när jag tycker att det är helt onödigt. Men nu kanske jag bara är petig. Jag tror inte att det är en bok där man ska ägna sig åt formmässiga detaljer, utan snarare ett värk som man bara ska låta sig svepas med av och in i.
Vad den handlar om? En femtonårig pojke med en Oedipusförbannelse som rymmer hemifrån och får vara med om de mest udda ting. En äldre man som kan prata med katter. KFC-generalen och Johnny Walker.

Formen är dock lite underlig ibland. Framåt slutet glider texten ofta över i ett du-perspektiv vars syfte jag inte blivit helt klar över och i vissa delar används fet text när jag tycker att det är helt onödigt. Men nu kanske jag bara är petig. Jag tror inte att det är en bok där man ska ägna sig åt formmässiga detaljer, utan snarare ett värk som man bara ska låta sig svepas med av och in i.
Vad den handlar om? En femtonårig pojke med en Oedipusförbannelse som rymmer hemifrån och får vara med om de mest udda ting. En äldre man som kan prata med katter. KFC-generalen och Johnny Walker.
Kommentarer
Trackback