Varje morgon hos dig kändes lukten av den odiskade grillpannan då den långsamt tinade bröd från något söderbageri medan osten svettades på diskbänken och myrorna vaknade för dagen. I kylen väntade äppeljuice, Onsalakorv, filmjölk, pastej och saltgurka på att plockas fram; oftast av mig.

Egentligen är det enda jag vill minnas våra mornar. Katarinaklockorna som slår heltimme medan jag skedar din långa kropp med min breda och smeker dina mörka lockar. Det är alltid så svårt att väcka dig och du tycker mest att jag stör som en envis fluga, men tillslut lyckas jag och får en puss innan jag går och borstar tänderna med din tandborste. Jag glömmer alltid min egna med flit.

Frukosten äter vi på den soliga innergården. Inga förpackningar, allt är prydligt upplagt på din brokiga och kantstötta 1700-talsservice. Det är den morgonen då du dagen innan varit hos tre olika jordgubbshandlare för att få tag på de perfekta bären åt mig, jag är allergisk men vi blandar dem med filmjölken och hallonen ändå. Du har mald ingefära till och jag rynkar skeptiskt på näsan.

Efteråt delar vi på DN och jag snappar snabbt åt mig kultursidorna medan du läser ledaren och upprörs över Mona Sahlin. Jag skrattar och säger att du är fin, får en smekning över kinden. Kanske ska vi åka ut till Djurgården senare, men det är inte så viktigt. Det är mornarna jag vill minnas.