Det var Sten som köpte bussen, partybussen. Han såg den på Blocket och lånade pengar av oss alla samtidigt som han arbetade extra på fabriken för att få råd till den. Han lånade arbetskraft av oss också. I flera dagar arbetade vi med att slita ut stolar från den gamla stadsbussen, så att allt som tillslut fanns kvar var höjdskillnaden mellan den främre och bakre delen.

Ibland, medan vi jobbade, kunde Sten försvinna för att sedan komma tillbaka med någon överraskning; en hink pallade körsbär eller ett kassettband med The Best of Ace of Base. Trist nog var det bara Sten som uppskattade kassetten.

Den sista stolen blev utkastad från bussen klockan tre en tisdagsmorgon och Sten lovade att vi skulle få nästa dag ledig medan han skulle åka in till stan för att köpa nytt golv. Vi sov hela dagen och när Sten kom tillbaka var han så uppspelt att vi var tvungna att börja jobba med en gång. Efter den dagen jobbade vi bara på nätterna.

Det nya golvet visade sig bestå av två olika heltäckningsmattor Sten hittat på rea: en i gul plast till det lägre, främre golvet, och en i ljusrosa ludd till det högre, bakre. Ingen av oss hade någonsin tidigare lagt golv, så det blev många omläggningar innan det faktiskt såg hyfsat ut, och när vi var färdiga med det såg alla stolta ut och klappade varandra om ryggen.

Några kvällar senare kom Sten hem i en liten lastbil. Hans våldsamma tutande väckte oss och vi gick i samlad trupp ut i trädgården för att se hur han baxade en stor fåtölj på sin rygg, i riktning mot bussen.

”Det finns två till, och en soffa”, flåsade han fram över axeln, ”ni kan ta dem och ställa in dem i bussen!”

Så tog vi alla ett stadigt grepp runt varsin möbelfot och började mödosamt lasta in Stens fynd i bussen, där vi skruvade fast dem i den luddiga mattan med hjälp av vinkeljärn.

Efter nästan tre månaders slitsamt arbete under Stens ledning, stod bussen färdig. Med tårar i ögonen krossade Sten en champagneflaska mot kofångaren och vi alla applåderade. Insidan hade pyntats med en stor diskokula och julgransljus i regnbågens alla färgen. Sten hade också pyntat sig, han hade låtit sitt skägg och hår växa under hela tiden vi hade jobbat med bussen; nu hade han dessutom inhandlat en batikfärgad t-shirt och en lila basker. Om någon frågade sa han att det var Uniformen.

Natten efter bussen blivit färdig, i skydd av mörkret, gav vi oss ut på jungfruresan. Ace of Base-kassetten spelades på högsta volym och röken från våra cigaretter lystes upp av julgransljusen inne i bussen. Vi körde hela natten, först på landsvägarna och sedan närmare in mot stan. Vi körde tills soppan tog slut och solen började gå upp, då styrde vi hemåt igen och gick och la oss.

Vi fortsatte våra nattliga strövtåg efter det och plockade upp dem vi ville lära känna medan vi lämnade andra besvikna längs vägdikena. Vi körde långt, ibland ända till Finland. Ibland längre. Sten varken rökte eller drack något, han bara satt där framme, bakom ratten, och styrde sitt skepp. Styrde partybussen mot gryningen.