Alltet



När den oändliga rymden

öppnar sin famn för mig

tvekar jag

tar ett steg tillbaka och

lägger armarna i kors

 

Jag vill, jag vill, jag vill!

Vill kasta mig ut i tomheten,

men mina fötter håller mig kvar

limmar mig fast i parketten.

 

Med tomma ögon står jag

menlös
medan alltet fortsätter snurra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad kallas du?
Kom ihåg mig!

Vad har du för e-postadress? (publiceras ej)

Har du någon URL/Bloggadress?

Vad tyckte du om min text?

Trackback


HEJ!

Jag heter Amanda. Jag gillar anteckningsblock och jas- minte och naturligtvis ord. Ord, ord, ord. Jag kan inte få för mycket av dem. Här skriver jag. Skönlitterärt och om litteratur.



Startsida
Noveller
Dikter
Skrivarkurs
Litt.vet.
Böcker
Övriga texter
Om




RSS 2.0